Start
Blogg
Fotoalbum
Om mig
Kontakt

Fotokurs i våtplåtsteknik
I slutet av maj var jag på en kurs i våtplåtsteknik som hölls av Eva Karlsson (https://sv-se.facebook.com/EvaKarlssonDesign/). En typ av fotografering som användes från 1850-talet. Mycket givande och intressant kurs för den som är intresserad av fotografi. För mig var det givande att gå kursen i samband med att jag skriver en uppsats om de första kvinnliga fotograferna i Stockholm på 1860-talet.

Historieböckerna berättar gärna om fotograferna och motiven på fotografierna. Den inte helt okomplicerade processen som det var att fotografera under de inledande decennierna från 1839 den berättas sällan eller aldrig ingående om.  Att fotografera var definitivt inte bara att trycka på avtryckaren. Det krävdes (och krävs såklart även i vår tid) kunskap i att blanda kemikalier, några så farliga och giftiga att de vid felaktig hantering kan orsaka mycket allvarlig skada, göra en blind och i värsta fall leda till döden.

Det var inte många yrken som ansågs lämpliga för kvinnor i mitten av 1800-talet. En tid då Sverige hade ett utpräglat klassamhälle med Adel, borgare, präster och bönder. Utvandringen från Sverige började ta fart. Det var fler män än kvinnor som reste över Atlanten för att söka sig ett bättre liv. Sverige fick ett överskott på kvinnor. Ett problem. Kvinnan var vid denna tid omyndig och skulle ha en förmyndare. Först fadern och efter giftermålet maken. De kvinnor som var ogift och saknade fader hade ofta en manlig släkting som förmyndare. Förmyndaren skulle försörja kvinnan. Änkor däremot var i så gott som allt likställda med männen och behövde ingen förmyndare.  
I början av 1860-talet sker stora förändringar som är resultat av hårt arbete från flera håll. Både män och kvinnor får nu näringsfrihet och ogift kvinna blir myndig vid 25 års ålder (gifter hon sig blir hon  åter omyndig och hennes make blir hennes förmyndare). Möjligheterna att försörja sig själv ökar markant för kvinnan. Fotografi blev ett relativt vanligt yrke för kvinnor. Det hade dels med näringsfriheten att göra men kanske främst den för samtiden så populära samlarmanin på porträtt - cartomani. Fenomenet kom från Frankrike och utbröt i Sverige tidigt 1860-tal. Efterfrågan på porträtt ökade lavinartat. Det skall understrykas att detta främst var något som adel och borgarna hade råd att ägna sig åt. Det var även kvinnor inom dessa samhällsklasser som öppnade fotoateljéer. På bara något år, går kvinnor från att vara omyndiga till att laborera med farliga kemikalier. Det här är intressant och skapar många frågor hos mig. Att lära sig blanda kemikalier gör man inte själv - vem lärde ut detta i Stockholm? Flera av de kvinnor som öppnade fotoateljéer i Stockholm hade studerat i Frankrike- fick de med sig kunskapen redan där? En av kvinnorna vet jag lärde sig yrket i Frankrike. Men de andra? 

Detta blogginlägg fick mig att vilja ta tag i uppsatsen igen. Gräva vidare, söka svar och hitta sammanhang.

Apropå bilden ni ser så är det bra skärpa och enligt mitt tycke en intressant bild jag har tagit på Anna- Lena, en av kursdeltagarna, men den är inte rättvis mot hur hon ser ut. På bilden ser hon ut att vara 100 år och det är hon inte. I morgon visar jag bilden hon tog på mig.

 

2017-06-25 23:18 • Läst 69 gr
Barbro
Ett fantastiskt foto. Hon är vacker. Varenda rynka, varenda por vittnar om karaktär. Hennes ögon lyser av glädje fast inte munnen ler.
2017-06-30 13:19
 
 
2017 © Lind Foto & Formgivning | Uppdaterad 2017-09-13