Start
Blogg
Fotoalbum
Om mig
Kontakt

Damhockey- Första mötet och mitt första målfotografi.
Från den 4:e till 8:e maj befinner jag mig med min kamera, zoomobjektiv
och stativ i Norrtälje sporthall med damlandslagen U20 och U18. Anledningen
till att jag är här, som jag tidigare skrivit om här på bloggen, är att jag
denna vår läser en 15 hp kurs via Umeå universitet som heter
Dokumentärfotografi som bevarandepraktik. Kursen är ett samarbete med Västerbottens
museum som har i uppdrag att bland annat är att samla och arkivera fotografier som
dokumenterar vår samtids minoritetsgrupper i Sverige.
xSune Jonsson (1930-2009), berömd dokumentärfotograf och fältetnolog,
var under sin levnadstid en eldsjäl för denna typ av insamlingsarbeten vars syfte
är att med fotografi och text bilda en djupare förståelse för människorna i
dessa grupper.

Min första tanke när jag fick uppgiften var att jag ville skriva min
uppsats om Damhockey.



Mitt bästa hockeyminne och kanske mitt bästa sportminne överhuvudtaget
är OS i Turin 2006. Flera av ledarna här på Russincampen var med och spelade i
den magiska matchen jag skriver om nedan. Ett eget citat från ett tidigare
inlägg ”Möte med: Linkan” (publicerat den 30 mars 2016).

”Året var 2006, OS i Turin. Det var inte många som trodde
att Sveriges damlag i ishockey skulle ta en silvermedalj. Det gick bra för
tjejerna i grundspelet. Intervjuerna med tjejerna under och efter matcherna
samt i SVT:s studio var klarsynta och intressanta. De var uppenbart att de
brann för sin sport. Under turneringens gång blev de Damkronorna med hela
svenska folket. Många experter ansåg att USA och Kanada var självskrivna lag i
en final. På papperet såg dessa lag oövervinneliga ut. Efter en mycket hård
kamp lyckades Sverige besegra USA i den avgörande semifinalen. Glädjen bland
Damkronorna var kolossal. Jag kommer för alltid minnas när Chris Härenstam,
kommentator på SVT, skrek: ”Sverige spelar FINAAAAL” i någon typ av
eufori-falsett. Det omöjliga blev möjligt. Hemma i Tv-soffan skrek jag mig hes
och det gjorde troligen även större del av de andra två miljoner svenskar som
också tittade på matchen. Sport när det är som bäst”    



Från första stund blev jag välkomnad av ledarna och presenterad för
spelarna. I mitt arbete med fotodokumentationen behöver jag komma nära och
ganska ofta vara frågvis. Jag har till och med flera gånger upplevt att ledarna
uppmuntrat mig att följa min intuition. Det är en mycket utvecklande och
uppmuntrande miljö att vistas i.”Utanför boxen, men innanför ramen” som Erika Holts sa på det inledande
mötet. 

Jag har känt att främst ledarna men även spelarna har pratat öppet inför mig om så gott
som allt. Detta har ökat min förståelse för sporten. Både spelare och ledare
har svarat på frågor om allt från ”tysta puckar”, till ”klädband”. För den
oinvigde kan jag bara vidareförmedla Emelie Berggren, till vardags
huvudtränare för AIK damlag, förklaring på ”tysta puckar”: När en spelare ställt sig framför målvakten och skymmer sikten då slår man skott på mål som är tysta för att målvakten då inte ska
höra var pucken kommer ifrån för håll”.  Jag hängde en del med materialaren Kjell Klintberg och matade honom
med frågor om hans arbete. Jag frågade om all tvätt och hur han höll ordning på vem kläder som var vems - kändes som en omöjlig uppgift då de var 34 tjejer på detta Russincamp. Tjejerna har ett klädband
för att sätta i hopp underställ, underkläder och strumpor som tvättades varje
dag. En förtydligande demonstration av hur klädbandet fungerade i praktiken fick
jag av Emma Söderberg – målvakt i U20 – hemmahörande i MODO hockey (och ägare till ett par fina lovikkavantar hon gjort själv. Färgerna på vantarna? MODO färger-så klart!)



Jag är så tacksam över att jag har fått förmånen att spendera tid med
dessa härliga spelare och ledare. De har verkligen fått mig att känna mig
välkommen. Trotts att jag har en hockeymatch kvar att fotografera så känner jag
redan abstinens efter att fotografera mer damhockey. 

Bilden ovan är från den första av totalt fyra matcher mellan  U20 i blått och U18 i gult. Målskytt: Sara Hjalmarsson. I mål
står Lisa Nordlöf och back Pernilla Forsgren. Matchen filmades av Live Arena
och går att se via internet mot en månadsavgift. Att se match från båset var en
häftig upplevelse. Spelarna kastades sig ut och in ur båset. Jag blev förvånad
över det höga tempot, kämpar-andan. Närkamperna kunde ibland kan vara riktigt tuffa
- jag har bildbevis - som jag kommer visa och skriva om här på bloggen framöver.



Detta var mitt först mål jag fick möjlighet att fotografera.
Dokumentärfotografi handlar inte bara om att fotografera det handlar om att
sätta sig in i och förstå de människor som ska dokumenteras. Datum och tid
skall vara korrekt.  Fotografierna får
inte korrigeras i efterhand. Vilket inte är helt lätt när man ibland får till
en bra bild men den skulle må bra av att rätas upp. Ser ju ganska roligt ut när
en hockeyspelare åker i uppförsbacke. Att sänka kameran och se helheten. Bli en
del av sammanhanget och samtidigt försöka vara objektiv betraktare.

Totalt har det blivit ca 8000 bilder att gå igenom. Och det är en dag kvar. En match kvar. Nu står det 3-0 i matcher till det blå U20 laget. Ser fram emot att se och fotografera matchen i morgon kl 10.00


2016-05-08 01:03 • Läst 415 gr
Elin
Jag tänker att det är svårt att vara sportfotograf. Lite som att vara bröllopsfotograf, ögonblicket kommer ju inte tillbaka så man har bara en chans att ta det där målfotot eller bilden då brudgummen sätter på ringen på brudens finger. Svårt och stressande. Eller känns det helt OK?
2016-05-09 20:02
Mia
Vad roligt. Inte lite bilder att gå igenom och gissar svårt att välja ut. Ha en fin dag. Hoppas du hittat mina andra inlägg 😊
2016-05-08 09:36
 
 
2017 © Lind Foto & Formgivning | Uppdaterad 2017-09-13